Detta är några väldigt vanliga faktorer vi ser på film idag, i storfilm som småfilm. Det finns mer eller mindre överallt och säljer gör det också för folk tittar ju på det. Men varför säljer det egentligen?
Tanken slog mig idag när såg jag på True Romance, en film från 1993 regisserad av Tony Scott och med manus skrivet av Quentin Tarantino (Regissör till bland annat Pulp fiction, Inglourious Basterds och Death Proof). True Romance var överranskande bra, men också ett tydligt exempel på just den här typen av film, innehållande alla de faktorer jag räknat upp.
Varje scen involverar någon typ av sex eller våld och knark har en betydande roll i filmen. Blod ser vi också mycket av! En del scener är faktiskt riktigt obehagliga och stundvis ryser jag. Särskilt när en utav huvudrollerna handlöst blir inkastad i en glasruta, blodig och trasig, efter att ha blivit slagen ett antal gånger i ansiktet.
Men ändå, trots allt detta våld finner jag filmen väldigt underhållande och jag kan inte förstå varför... Vad är det som får mig att känna mig glad och underhållen efter filmen trots att folk faktiskt skjutit varandra till döds framför mina ögon? Tanken på det är ju faktiskt väldigt skrämmande, trots att det 'bara' är på film!
Kan det kanske vara pågrund av den uppiggande och inte fullt så dramatiska rockabillymusiken som spelas i bakgrunden. Eller är det kanske så att det är romansen i filmen som får större betydelse än våldet? Är det karaktärerna som jag känner sympati för...?
...eller är våld helt enkelt bara såpass glorifierat att det nästintill inte går att bli chockerad längre?
Inlägg skrivet av: Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar